humanspecies

Folk stog med massan, med svajjande svansar, som sakta sänktes nerför en nervig väg.
En svan stog i mitten.
Hon sjöng som bara den.
Hon sjöng att natten var svart, fastän det var morgon.
Du ser, min vän, då kylan brinner. Fast i din kropp, är det inte vi som anländer.

..

Min vän, min kamrat, mitt skratt, min bak!
Vad hör du nu, vad säger du nu?
Vi har än en gång gått tillbaka, till rännstenen, till avloppet
Som jag och min rumskamrat aldrig rensar.
För vi orkar inte.

...


Den sjuke sitter vid sitt metallbord, men den är gjord av plast
För han trodde, oja, han trodde att det var ännu en gång av röd plast
Den bästa sorten, naturligtvis
Som bara finns i Asien, eller i en mångfalds kulturkris
Där rimmade jag, där fick jag till det, där brann skaran, vad är en skara?
Är det som liemän har? Är det den dom har när dom tar?
Då dom tar ett liv, (jag vill nästan säga kliv, för att det rimmar så bra men det hade förstört mitt flow.)
Ja, ja, ja, ja mitt barn,
Jo, jo jo jo jo min bror
Nej, nej nej min mor
Kalla på min syster, var är hon?
Är hon med den andre?
och sover?

...

Jag hör hur du låter, hur din röst skär i en glasbit
Eller är det glasbiten som skär i din röst
Har den blött sig? Har den gjort sitt test?
Å dagarna går, medans vi står kvar
I Luleå har jag en gång stått
Men nu är det en helt ny stad.
För mig, för mig, för mig,
Min roadtrip, med en trio
Där ingen inte heter vad dom inte vill heta
Där ingen föds med namnet Torgny.