allt svider
äntligen kommer tårar.
brustna hjärtan
Jag vill bara gråta. Jag vill inte det här, jag vill inte. Jag vill komma till mitt sista andetag och känna hur livet rinner ut ur mig. Jag vill känna mer smärta än jag gör nu. SKITLIV.
Lägg dig i Alén
Har du sett regnbågar på senaste?
Dom som man såg i vattenspridarna när man var liten?
Jag blickar tillbaka till då man var liten ännu en gång
Så mycket saknad och kärlek på samma gång
Då man var oskyldig och inte visste nåt alls
Då man var oförstörd och inte lika dum
Som att gunga och hoppa och förstöra sina knän
För att sen få tröst av mor
Snömulade när man var tolv, sprang till fröken för att skvallra för man hade så ont
På sandgången då vi spelade rugby, då vi smärtan var allt vi hade att känna
På en vacker och varm dag då vi gick ut, då vi försvann och blev så separerade från varann
Gymnasiet; en skrämmande och ny värld där man var tvingad att konversera så att man kunde få en helt ny miljö
Det Intellektuella som växte, som sen var så stor
Gemenskapen som växte, vi fann varandra på nytt
Dom som man såg i vattenspridarna när man var liten?
Jag blickar tillbaka till då man var liten ännu en gång
Så mycket saknad och kärlek på samma gång
Då man var oskyldig och inte visste nåt alls
Då man var oförstörd och inte lika dum
Som att gunga och hoppa och förstöra sina knän
För att sen få tröst av mor
Snömulade när man var tolv, sprang till fröken för att skvallra för man hade så ont
På sandgången då vi spelade rugby, då vi smärtan var allt vi hade att känna
På en vacker och varm dag då vi gick ut, då vi försvann och blev så separerade från varann
Gymnasiet; en skrämmande och ny värld där man var tvingad att konversera så att man kunde få en helt ny miljö
Det Intellektuella som växte, som sen var så stor
Gemenskapen som växte, vi fann varandra på nytt
Mera dikter? Eller skittexter helt enkelt, men i brist på annat lixXxom
Rödhåriga flickor som dansar och går
Upp med näven i luften, ölen som känns i hela kroppen
Extasen jag alltid längtat efter
Hurvida jag lever vet jag ej, störande faktorer får mig aldrig att säga nej
För snäll för negativitet, för elak för positivet
Så länge som jag lever ska jag försöka allt jag kan
Så länge som jag lever, ska jag växa som träden
Från att ha varit en planta tills nu då blommorna vid änden mognar
Brunhåriga pojkar som nynnar och slår
Med håret i luften, diggandes till musiken
Extasen jag har saknat så mycket
Med lite tur hittar jag er igen, med lite av allt så känner jag er
Kittlande i min kropp
Upp med näven i luften, ölen som känns i hela kroppen
Extasen jag alltid längtat efter
Hurvida jag lever vet jag ej, störande faktorer får mig aldrig att säga nej
För snäll för negativitet, för elak för positivet
Så länge som jag lever ska jag försöka allt jag kan
Så länge som jag lever, ska jag växa som träden
Från att ha varit en planta tills nu då blommorna vid änden mognar
Brunhåriga pojkar som nynnar och slår
Med håret i luften, diggandes till musiken
Extasen jag har saknat så mycket
Med lite tur hittar jag er igen, med lite av allt så känner jag er
Kittlande i min kropp
Ett inlägg om hur deprimerad jag nu känner mig
Så att jag nästan vill skriva lite texter, i inspiration till Hadar Kasch www.myspace.com/hadarkasch Beslut är jobbiga, känslor är också jobbiga, umgänge är jobbiga, så mycket är jobbigt. Piss.
Jag har länge känt ett under på gång, ett jag aldrig sett, ett jag aldrig hört
Men någonstans därute om man letar tillräckligt så kanske det finns
Hoppet slocknade som en åskan blixtrade till och väckte mig ur min sömn
Ur fönstret sågs fallande regn, liknande drömmar som aldrig blev till
Det fanns så lite att gilla, så lite att älska
Bortom horisonten, av det man kunde se fanns inte någon gnutta hopp
Springa ut i regnet, känna hur den höge var vid ens sida
Endast för att övergiva en ännu igen
Jag har länge känt att känslan av lycka återkommer som flashbacks
Att under omständigheter av folk umgänge har man endast känt sig glad
Folk som kommit och gått under år har etsat ett minne
Har etsat ett märke, som fortfarande känns
Smärta och glädje i ett
Jag har länge undrat var man kunde hitta något att tro på
Men vad skall jag tro på när allt jag ser är missnöjda miner
Vad skall jag tro på när allt jag hör är bomber som faller mot lyckan och förstör allt i dess vägg
Jag har länge undrat
Jag har länge undrat över hur månen skall se ut ikväll, kommer den vara lika vacker som den en gång var?
Kommer den vara lika vacker som den dagen ett hopp föddes, och sedan glömdes bort
Bortom all smärta så finns en horisont, gömd någonstans
Jag har länge känt ett under på gång, ett jag aldrig sett, ett jag aldrig hört
Men någonstans därute om man letar tillräckligt så kanske det finns
Hoppet slocknade som en åskan blixtrade till och väckte mig ur min sömn
Ur fönstret sågs fallande regn, liknande drömmar som aldrig blev till
Det fanns så lite att gilla, så lite att älska
Bortom horisonten, av det man kunde se fanns inte någon gnutta hopp
Springa ut i regnet, känna hur den höge var vid ens sida
Endast för att övergiva en ännu igen
Jag har länge känt att känslan av lycka återkommer som flashbacks
Att under omständigheter av folk umgänge har man endast känt sig glad
Folk som kommit och gått under år har etsat ett minne
Har etsat ett märke, som fortfarande känns
Smärta och glädje i ett
Jag har länge undrat var man kunde hitta något att tro på
Men vad skall jag tro på när allt jag ser är missnöjda miner
Vad skall jag tro på när allt jag hör är bomber som faller mot lyckan och förstör allt i dess vägg
Jag har länge undrat
Jag har länge undrat över hur månen skall se ut ikväll, kommer den vara lika vacker som den en gång var?
Kommer den vara lika vacker som den dagen ett hopp föddes, och sedan glömdes bort
Bortom all smärta så finns en horisont, gömd någonstans
Smultron, Muchos Cervezas
Jag såg henne sitta vid sin röda filt, hon var vacker, som då och nu
Virvlande vindar, solskenet som strök min rygg, det värmde
Hon låg på rygg, med solglasögon på, och iochmed att det var varmt så sov hon nästan å
Snabba blickar över folket få, sittande på bänkar, kaffe & kaka i hand
Deras godkända nickande över musiken som strålar ut från högtalare till publik
Sittande, ont i benen, sömn, var så trött att jag bara ville gå
Och de arbetare som jobbar skämtar, är glada, jovisstmentjena, vad annars ska vi gö?
Runtom mig såg jag ingen med ledsen min gå
Virvlande vindar, solskenet som strök min rygg, det värmde
Hon låg på rygg, med solglasögon på, och iochmed att det var varmt så sov hon nästan å
Snabba blickar över folket få, sittande på bänkar, kaffe & kaka i hand
Deras godkända nickande över musiken som strålar ut från högtalare till publik
Sittande, ont i benen, sömn, var så trött att jag bara ville gå
Och de arbetare som jobbar skämtar, är glada, jovisstmentjena, vad annars ska vi gö?
Runtom mig såg jag ingen med ledsen min gå
Njuat?
Förut var de flesta utropningstecken något som var bra men det har mest blivit vikarierade av något som heter PUNKTER, JAPP (..................) Exakt, och vad ska man mena med det då isånnafall liksom, är det bara jag som förstår denna heliga skrift, som inte ens är helig. Jag vill ha nåt att relatera till, jag vill vara målinriktad, jag älskar er, ni gör livet en aning lättare, och ibland t.om svårare.
Ett tag sen ji
Min knapp för J saknas, det är oerhört störande. Jag kan fylla i några saker som hänt dessa två eller flera dessa av dessa dagar. Jag har gjort illa mig, cyklandes ätandes popcorn - ramlandes blödandes, det var inte fint, men festen var fin. Har kvar öl...
Jag hade min första arbetsdag idag, det var rätt kul förutom smärtan i knäet, men det verkar som att jag har bra arbetarkompisar. Dock så glömmer jag deras namn varje tio minuter, ena heter Emilia jo! och andra.......Daniel? han mumlade minns jag. Aja.
Jag hade min första arbetsdag idag, det var rätt kul förutom smärtan i knäet, men det verkar som att jag har bra arbetarkompisar. Dock så glömmer jag deras namn varje tio minuter, ena heter Emilia jo! och andra.......Daniel? han mumlade minns jag. Aja.
På request att jag inte uppdaterat, slänger jag upp detta i samma veva med bdb
Personerna på bilden är mina föräldrar. Min mor gav mig denna bild idag (Eller nu blir det tekniskt sett igår) och hon hade hittat den, det är nog en av de få bilderna då man kan se min fars ansikte, och jag kan se och känna hur han och jag är lika varandra (just nu menar jag utseendemässigt) och min mor Anna-Karin ser så glad ut :) det gör mig glad, fast samt ledsen pga ja, ja sånt där som jag inte orkar gå in på. Men när jag fick se bilden blev jag hursomhelst glad, lite varm i hjärtat.
Jag behöver att uppskatta min familj mera, de förtjänar egentligen bättre.
