humanspecies

Så att jag nästan vill skriva lite texter, i inspiration till Hadar Kasch www.myspace.com/hadarkasch Beslut är jobbiga, känslor är också jobbiga, umgänge är jobbiga, så mycket är jobbigt. Piss.


Jag har länge känt ett under på gång, ett jag aldrig sett, ett jag aldrig hört
Men någonstans därute om man letar tillräckligt så kanske det finns
Hoppet slocknade som en åskan blixtrade till och väckte mig ur min sömn
Ur fönstret sågs fallande regn, liknande drömmar som aldrig blev till
Det fanns så lite att gilla, så lite att älska
Bortom horisonten, av det man kunde se fanns inte någon gnutta hopp
Springa ut i regnet, känna hur den höge var vid ens sida
Endast för att övergiva en ännu igen
Jag har länge känt att känslan av lycka återkommer som flashbacks
Att under omständigheter av folk umgänge har man endast känt sig glad
Folk som kommit och gått under år har etsat ett minne
Har etsat ett märke, som fortfarande känns
Smärta och glädje i ett
Jag har länge undrat var man kunde hitta något att tro på
Men vad skall jag tro på när allt jag ser är missnöjda miner
Vad skall jag tro på när allt jag hör är bomber som faller mot lyckan och förstör allt i dess vägg
Jag har länge undrat
Jag har länge undrat över hur månen skall se ut ikväll, kommer den vara lika vacker som den en gång var?
Kommer den vara lika vacker som den dagen ett hopp föddes, och sedan glömdes bort
Bortom all smärta så finns en horisont, gömd någonstans