Tackar gråfina liv
Tack till den som beslöt sig att datorns ljud försvinner helt då och då, och tack till den som gör att den freezar upp så man knappt kan göra något. Vare inte det med Mac som var bra, inga virus, segisar eller bajs?
Tack till den person som bara att tvungen att rycka bort morfar från livet. (Började lyssna på John Fogertys låt Deja Vu, och storgrät)
Tack till den som bara var tvungen att vara liemannen.
Tack till dig Antonio, som ignorerar ett mail jag skickade för över tre veckor sen till dig. Då jag tänkte att, "Ja, morfar hade velat det, och nu vågar jag skriva till han", varför har du inte svarat? Över tre veckor sen. Till sin egen (t.om förstfödde) son.
TILL SIN EGEN JÄVLA SON.
Medans alla hade en pappa när de växte upp var min inte där, det gjorde det inte bättre att jag var rädd för honom.
Och det är väl en av dom som sakerna som gör mig förbannad mest i livet ibland, nu när jag tänker efter; då folk pratar gott om sin far så känner jag den där extra chili aktiga tomhets känslan inom mig. "Du har ingen pappa."
Jag saknar dig morfar.
Jag saknar dig mormor Dolly.
Hemskt mycket.
notis: Fortfarande, till sin egen son inget svar. 3 veckor and counting.
Kommentarer
Trackback
