humanspecies

Jag satt

och grät

Tårar av maskulinitet

Min hals brann av den dystopiska framtiden, jag kände den brinna

Hur jag kände tårarna av eld rinna nerför kinderna

Jag kunde bara skratta

Dammet på väggarna runtom kring mig stirrade på mig

Små folket satt vid mina fötter

Stirrande på mig

Käken rörde sig fastän i sinnet sa jag nej

Jag fes ut svarta regnbågar

Jag läste mina visor av det samhälletigentliga ogenomtänkta plan

Jag hade nått mitt mål

Ännu en gång att förstå