humanspecies

Hej, det var längesen...Hur har ni mått? Allt bra?
Ja, det var ju bra att veta. Har inte mått så bra för att blogga, eller få ut allt.
Det senaste jag skrev var den 12:e och idag är det den 30:e
Mycket har hänt antar jag; Jag och Nelis har blivit 7 månader, jag har fått min nya bas + förstärkare, jag har fått en till säng i mitt rum, jag har börjat lära mig lite hur man virkar dreads (men jag kommer ändå behöva hjälp!), jag har börjat läsa av The Heroin Diaries av Nikki Sixx, börjat lyssna på en massa gammal rock'n'roll (igen) och glam typ såsom Mötley Crüe, Motörhead, Iggy & The Stooges, New York Dolls, mfl. och en massa har hänt antar jag.
Just nu sitter jag och lyssnar jag på Thåström, spelar Happy Aquarium, och ser på bilddagboken. Jag börjar få tankar av låten jag lyssnar på Fan Fan Fan med Thåström. Vacker låt, såsom många av hans låtar. Just nu känner jag mig lite slutkörd och less. Fast ändå inte, är inte positiv nu men jajja. Idag har varit ännu en dag av lovet som jag har velat vara med alla kompisar igen (har inte ens varit med Nelis, men mer om det senare) och jag har varit med Anton, Hello och Angelica. Kul häng! Ska va med dom imorrn, vid ett tiden? Då måste jag kliva upp tidigt :o

Är det dåligt av mig att jag inte har haft lust att vara med Nelis den här veckan? Att jag inte känt lusten? Eller jag kan inte säga att jag inte har känt att jag inte velat vara med henne, men asså...Den här veckan har jag mest velat ta det lugnt, vara med folk, och ja inte vet jag...Jag känner mig väldigt dålig ändå över det hela. Jag älskar henne det gör jag.


Nu fick jag inte någon lust att skriva mer. Hoppas ni har det bra.


Gud...
*suck*


Nä, nu orkar jag fan inte. Jag måste vara kvar på bloggen, för just nu känner jag mig arg. Arg över mycket, arg över lite. Det har varit så att dom senaste dagarna, har jag börjat tänka på min far Antonio, medans jag har läst om Nikki Sixx familje problem. Skiten börja komma fram igen, nä det ska det fan inte. Det ska inte nämnas och jag vill inte tänka på det! Det är som varje gång jag börjar prata om mina mail vid matbordet, och min mor undrar om jag fått nått svar från han. Inte har jag det såklart, han har inte hört av sig på några år. Fast jag har inte heller hört av mig. Morsan frågar alltid om jag vill åka dit och träffa han, men jag känner alltid samma sak. Att på ett sätt vill jag, för att innerst inne saknar jag han verkligen men när jag tänker på han helt seriöst så får jag bara lust att gråta. Jag börjar nästan det nu...Skit.
Jag blir samt helt rädd av att träffa han.
Men på ett annat sätt vill jag, för att kunna kanske krama honom, fadern jag aldrig hade (eller aldrig kommer ens ha?)
Nä, nu vill jag inte längre.
*suck*
Hejdå folket som läser min blogg. Hoppas ni mår bra, eller hoppas att ni brinner.
Hejdå...